Spelakademin 2012 – dag 1



Årets Spelakademi var den 21:a i ordningen, och arrangerades den 27-28 augusti: som vanligt i Visby på ett ännu så länge sommarfagert Gotland även om det känns att hösten väntar runt hörnet, och det stora vemodet snart rullar in...

Temat för Spelakademin denna gång var ”Nordiska jämförelser”, och det var i princip hela dag 1 vikt åt. Deltagaromfånget var det vanliga, cirka hundra ledamöter från de svenska samt övriga nordiska statliga bolagen, från riksdagen, Lotteriinspektionen och Finansdepartementet, från Spelberoendes riksförbund, bingorörelsen, Folkhälsoinstitutet, leverantörer av spelutrustning och ett antal andra yrkesområden som berör spelandet: psykologer, advokater, tipsombud med flera. Moderator var Katarina Hultling med ett förflutet inom bl.a. SVT-sporten, och inte oväntat hälsade Lennart Käll välkommen, i egenskap av VD för Svenska Spel som arrangerade tillställningen.

Först ut var Colin Moon, under rubriken ”Kulturella likheter och skillnader i Norden”. Moon är kommunikationsexpert och författare, talar en god svenska med charmig dialekt efter många år i Sverige, och levererade en ytterst underhållande föreläsning som understundom tangerade standup comedy, där han pricksäkert gisslade diverse idiosynkrasier inom de nordiska länderna. Han lät piskan vina över norsk övertidspizza, danskarnas liberala förhållande till semestrar, finnarnas talang när det gäller att kunna säga blankt nej och svenskarnas ängsliga möteskultur – för att inte tala om diverse andra nationers särdrag. Att Moon liksom tydligen alla britter behärskar konsten att tala inför publik gjorde att det kort sagt blev riktigt, riktigt roligt!

Spelsituationen i Finland
Efter det var det dags för lite mer vardagsgråa inslag – en genomgång av situationen på de olika nordiska spelmarknaderna, juridiskt som politiskt. Först ut var Tuula Sundström, jurist på statliga Veikkaus, som presenterade Finland. Där liknar förhållandena i mångt och mycket Sverige, men en starkt förkortad sammanfattning kan vara på sin plats: sedan länge en 18-årsgräns för allt spel; ingen reklam i offentliga miljöer för spel som bedömts som ”extra farliga”; och alla spelinkomster, till skillnad mot Sverige, är öronmärkta redan i förväg till ett antal definierade ändamål som idrott, vetenskap, kultur m.fl. i stället för att pumpas in i statens svarta hål. Tre monopolföretag finns: Veikkaus (lotterier, tips, sportvadhållning), RAY (kasinospel, livepoker, spelautomater) och Fintoto (hästvadhållning). De två övervakande myndigheterna på spelmarknaden är inrikesministeriet samt nationella polisstyrelsen (i bägge fallen via speciella underavdelningar, självfallet), förutom att en ny utvärderingsgrupp inom social- och hälsoministeriet börjar arbeta med spelfrågan nu under hösten. Det ”illegala” spelet (med vilket menas de utländska onlinespelbolagen) svarade för omkring 110 miljoner euro förra året, med kasinospel och nätpoker som de två största posterna.

Och den närmaste framtiden i Finland? Enligt Sundström ”finns det ett starkt politiskt stöd för monopolen, och för det finska systemet där överskottet går till välgörande ändamål.” (Liten påminnande fotnot av mig; ”politiskt stöd” är inte alltid synonymt med ”folkligt stöd”.) Dock har EU-kommissionen, enligt Sundström, börjat ifrågasätta en del medlemsstaters inställning just när det gäller det monopolistiska tänkandet: och just Finland har sedan 2006 ett pågående rättsfall beträffande tips och sportvadhållning, och där EU-kommissionen ska fatta beslut beträffande huruvida den finska inställningen ”strider mot TFEU och CJEU-lagen om fri rörlighet för tjänster och fri etableringsrätt”. Kanske blir det alltså så att EU:s lagar i slutändan kan fälla ett antal nationella spelmonopol.

Spelsituationen i Danmark
Näste talare var Klaus Byrialsen Lohse från Lohse Consulting, ett privat konsultföretag i spel- och lotteribranschen; och i Danmark är situationen som bekant mycket annorlunda än i de övriga nordiska länderna, eftersom man sedan den 1 januari 2012 har en licensmarknad efter att under 2010 beslutat om detta i folketinget. Eller i vart fall delvis: de spel som är ”liberaliserade”, alltså där det finns flera aktörer som konkurrerar med varandra, är sportvadhållning, onlinepoker, onlinekasinospel och landbaserade spelautomater. ”Delvis liberaliserade” spel är landbaserade kasinon, pokerturneringar för allmänheten (!) och välgörenhetslotterier, medan det mer eller mindre fortsatt ”statliga” monopolspelet omfattar lotterier, onlinebingo, och häst- och hundkapplöpningar.

Totalt, kunde Lohse upplysa om, har man hittills beviljat 36 kombinerade licenser samt 11 begränsade licenser. (Det kostar f.ö. 34.000 euro att ansöka om en licens för poker eller kasinospel eller sportvadhållning – alltså en ”begränsad” licens – respektive 47.000 euro för en kombinerad licens.) Dessutom är ett av villkoren för att få en licens att spelarnas pengar ska finnas på ett danskt bankkonto. Och vad gör man då mot de sajter som inte får/har någon licens, men ändå försöker nå danska spelare? IP-adressblockering samt blockeringar av berörda pengatransaktioner, är svaret (förutom förstås ett annonseringsförbud) – men, tillstod Lohse (liksom Steinar Hatlestad rörande Norge, se nedan), de blockeringarna är inte så effektiva som statsmakten skulle önska, eftersom det finns så många sätt att komma runt dem genom t.ex. ”spökadresser” och betalningar via tredje part. Utöver ansökningsavgiften betalar licensinnehavarna en 20%-ig skatt på bruttoinkomsten, motsvarande från minimum 7000 euro per år och upp till 200.000 euro beroende på omsättningen. Dessa licensierade sajter får dessutom visa upp en logga med texten ”Godkendt af Spillemyndigheden” på sina webbsidor, och erfarenheterna därvidlag är att spelarna avgjort föredrar att spela på sådana kvalitetsstämplade företag.

Resultatet hittills då i Danmark, den mest intressanta av Nordens spelmarknader just nu? Den är att ”det illegala spelet i Danmark är väldigt begränsat” enligt Lohse, samt också att ”licensinnehavarna verkar fungera som tänkt”... samt, hör och häpna, att både omsättning och vinst för Danske Spil gått upp efter införandet av licenser! Ytterligare en sidoeffekt: det har inom dansk idrott blivit lättare att hitta sponsorer i form av dessa nya, legala, godkända spelsajter. Det är inte att undra på att en del svenska politiker, liksom svensk idrott, börjat snegla på Danmarks exempel.

Spelsituationen i Norge
Så kom turen till Steinar Hatlestad, seniorrådgivare inom norska Lotteri- och stiftelsetilsynet. Som mina goda läsare redan vet är Norge den mest ”konservativa” spelmarknaden i Norden och präglas av två starka statliga monopol: Norsk Tipping som ägs av kulturdepartementet, och Rikstoto som är en stiftelse ägd av jordbruksdepartementet (!). Därutöver finns en icke-statlig lotteri- och bingomarknad där dock enbart välgörenhetsorganisationer (uppemot 500 stycken!) tillåts verka.

Och så tänker sig tydligen de norska politikerna att det ska förbli, enligt Hatlestad: ”Det finns inga signaler om en ändring under nuvarande regering”, och han framhöll också att ”vår marknad har inte påverkats av den liberalare spelmarknaden i Danmark”. Betalningsblockeringar och blockeringar av IP-adresser infördes 2010 i Norge men är liksom i Danmark inte särdeles effektiva – men enligt Hatlestad har åtminstone tillväxten av det ”illegala” spelet (= på utländska sajter) minskat. Det ”illegala” spelandet bland norska befolkningen uppgår omsättningsmässigt (= cirka 680 miljoner euro) till omkring 20% av det legala spelandet, och omkring 400.000 norrmän och -kvinnor, i en befolkning på cirka fem miljoner, spelar online. Av en omsättning på 3,41 miljarder euro på det legala spelandet gick 2,29 miljarder tillbaka till spelarna i form av vinster, motsvarande 67%. Dessutom ”är det ökande mobilspelandet på väg att bli en utmaning” för danska myndigheter och politiker, liksom ett ökande antal fall av misstänkt matchfixning.

Spelsituationen på Island
Upp härnäst på scenen var Johannes Johannson, styrelseordförande i Islandsspil. I korthet finns i detta befolkningsmässiga lilleputtland fem licenser som givits av staten till olika ”non-profit organizations” vilka plöjer tillbaka överskottet inom olika sektorer av samhället: två organisationer (varav en intressant nog är isländska Röda korset!) tillhandahåller spelautomater, och tre erbjuder lotterier varav en även sportvadhållning. Poker- och kasinospel online är i ögonblicket förbjudna, och betalnings- och IP-blockeringar föreslås införas. ”Privata aktörer får inte tjäna pengar på den isländska marknaden [av] moraliska skäl”, framhöll Johansson. (Däremot får tydligen privata aktörer fortsatt tjäna pengar inom så livsviktiga samhällssektorer som mat, sjukvårdsutrustning och telekommunikationer, min anmärkning.)

Det isländska monopolet/oligopolet håller på att utredas när det gäller huruvida det bryter mot EU-regler, tillstod Johansson. Även internt inom isländsk politik riktas kritik mot att regelverket faktiskt i praktiken är olika för de fem licenshavarna: vissa har i sina koncessionsvillkor getts ”större flexibilitet” än de andra, vilket även det strider mot EU-regler. ”De [licenshavarna] verkar inom en lag full av motsägelser”, som Johansson formulerade det. Inom kort är det alltså avsikten att hela regelverket på Island ska ses över, enligt landets inrikesminister ”i riktning mot att göra spel om pengar mindre aggressivt samt mindre attraktivt”. Trots det finns dock uttalade tankar på att införa poker och kasinospel online, via en enda statlig licens.

Intressant nog har det åtminstone funnits undergroundkasinon på Island, ”vilket resulterat i åtminstone ett rättsfall” enligt Johansson. För övrigt är nätpoker vanligast bland de ”illegala” onlinespelen: enligt en undersökning (med det magnifika namnet ”Spilahegđun og algengi spilavanda međal fullorđinna Íslendinga áriđ 2011”) har 2,6% av islänningarna ägnat sig åt det under de tolv senaste månaderna. Totala mängden islänningar som, om även privata livepartier räknas in, har spelat poker någon gång under de tolv senaste månaderna var hela 12%, ett rejält skutt uppåt från 3,5% i den förra undersökningen 2005!

Trots den formella illegaliteten vad det gäller isländskt deltagande på utländska sajter, har marknadsföringen för dessa varit utbredd i isländska media. Det resulterade 2008 i ett fall där Högsta domstolen på Island faktiskt frikände det utländska spelbolaget, med hänvisning till att isländsk lagstiftning inte är applicerbar eftersom detta utländska ”lotteri” (läs: poker) bevisligen opererade på annat håll i Europa. Undras om utgången av detta fall möjligen kommer att påverka förhandlingarna när svenska Högsta domstolen snart ska ta ställning i ett snarlikt mål, huruvida utländska bolag får annonsera i svenska tidningar?

Spelsituationen i Sverige
Så var det dags för Peter Alling från svenska Lotteriinspektionen att redogöra för den inhemska situationen, som vid det här laget säkert är bekant för mina läsare. Det kan ändå vara av intresse att få veta att den svenska spelmarknaden regleras av fyra lagverk (dobblerilagen, lotterilagen, kasinolagen och flipperspelslagen) samt fem koncessioner (till ATG, Casino Cosmopol osv). Lotteriinspektionen ger för övrigt tillstånd till cirka 14% av allt spel om pengar i Sverige och länsstyrelser och kommuner till cirka 1%, medan riksdag + regering (via främst regelverket) ger tillstånd till i princip allt annat spel. Alling påminde dessutom om att vi faktiskt HAR privata spelbolag som verkar i Sverige: de så kallade restaurangkasinona.

Panelutfrågning
Efter dessa upplysande dragningar fick de fem ta plats uppe i soffan på scenen för att vi skulle få möjligheter att ställa frågor. Alling erkände med en passning till ansvariga politiker att ”skulle man [i Sverige] vilja införa ett liberalare system, finns alltid Danmark att titta på. Jag tycker vi behöver en modernare spellagstiftning, men jag vet inte vilken väg vi ska välja.” Dessutom gav Hatlestad, pressad på den punkten, uttryck för att Norge kanske trots allt inte för evigt är förlorat till nationalkonservatismen: ”Vi ser på det danska systemet, och troligen kommer vi att närma oss deras modell, men jag vet inte när.”

Jag fick mikrofonen och sa: ”Hur ofta ställer ni er frågan ’Vad tror vi är bäst för spelarna’ respektive ’Vad vill spelarna själva ha’?”, vilket resulterade i dessa reaktioner, i förkortad form:

Alling: ”Inte så ofta om ens någonsin den senare, eftersom spelarna inte finns med bland de instanser som får yttra sig.”

Hatlestad: ”Instämmer.”

Jag igen: ”Så spelarna kanske borde ha en organisation för att representera sina intressen?”

Övriga: [Generade småleenden]

Lohse (efter en paus): ”Spelarna vill ha flera valmöjligheter, och det var därför vi införde ett licenssystem.”

Sundström (muttrande och motvilligt): ”Spelarna letar alltid efter det som ger mest pengar...”

Ja, kanske vore det på sin plats med en generell spelarorganisation här? Kanske rentav en nordisk, och inte bara en svensk?

Resten av eftermiddagen
Ovanpå panelutfrågningen följde en dragning där ett antal psykologer m.fl. berättade om spelbehandlingsproblematiken i Norden, men det överlåter jag åt Thomas Nilssons betydligt kunnigare penna att redogöra för i hans krönikor på Spelinstitutets hemsida. Och när dagens avslutning närmade sig, tog så Anitra Steen – styrelseordförande i Svenska Spel – till orda och försummade ingen tid när det gällde att ännu en gång anlägga Överhetens Perspektiv På Den Spelande Allmänheten. Valda citat:

”Vi har politiker som företräder spelarna.” (Som uttryckligt svar på min tidigare fråga ovan.) ”Det finns inget folkligt tryck i riktning mot den förändring som Danmark infört.” ”Det vi kan avundas Norge och Finland är att de har varit mycket mer villiga att försvara sin reglering.” ”Vår lösning är att tillhandahålla en tryggare och hållbarare affärsmodell.” (Detta sagt utan att gå in på hur en sådan skvader ser ut.)

Hon gav alltså uttryck för det nostalgiska Folkhemssveriges sista suck när det gäller att hålla allt utländskt, främmande, skrämmande och farligt borta, och ser uppenbarligen helst samhället modell ett drömt 1950-tal: när politiker styrde till folkets bästa och tog hand om våra behov som vi instruerades om via den enda samt statliga TV-kanalen, medan vi snällt rättade in oss i ledet med slätkammade frisyrer. Nå, låt oss säga att det hänt en del sedan dess vad gäller friare och mångfaldigare media, Internet och utblickar över en internationell värld. Dock tillstod Steen att ”FRA-debatten [lett till att] IP-blockeringar knappast är att tänka på” för svenskt vidkommande.

Nå, det om dag 1 i årets Spelakademi. En sammanfattning av dag 2 kommer snart, i nästa krönika!


DAN GLIMNE