Välkomstdrinkar, stråhattar och MMHU


Dagens bästa kommentar kommer från ett av borden under denna startdag 1A här i Unibet Open i London. Från ett av borden – jag ser inte dramatiken som utspelar sig, men hör den – vrålas det ”YES! Y-E-S!!” så att det hörs i hela pokerrummet på Aspers Casino... som sedan följs av en stillsam replik framförd i lugn ton och oklanderlig brittisk accent: ”No.”

Var det flopp och turn som kommenterades, följt av rivern? :-) Dramat ackompanjeras i alla fall av några skratt, hör jag, varpå en spelare med missbelåten min reser sig upp och utslagen lommar iväg.

Dagens två begivenheter är självklart Dag 1A i Main Event med inköpet 1650 euro, och så premiären för MMHU-formatet: det nya turneringsformat för heads-up som jag uppfunnit, och som har fördelen att vara oberoende av antalet deltagare (till skillnad mot det nuvarande vanliga HU-formatet, knockoutsystem enligt Wimbledontennisen och som kräver jämna 16 eller 32 eller 64 eller 128 etc deltagare) och dessutom gör att en förlust INTE nödvändigtvis innebär att du är utslagen ur turneringen.

Dag 1A i Main visar sig dra 167 startande, ungefär som väntat. Det är många lokala brittiska spelare som köper in sig, och åtskilliga kända namn i startlistan: John Tabatai som varit tvåa i WSOPE; franska proffset Marc Inizan; de tre tidigare Unibet Open-vinnarna (minst, jag kan ha missat någon) Fuat Can, Mateusz Moolhuizen och Jaroslaw Barglik; och bland övriga svenskar förutom Fuat Can ser jag bland andra Tomas Brolin, Mikael ”Kempe” Johansson, Carl Abrahamsson och ikonen Chris Björin.

Medan fighten i Main brakar loss förbereds starten i MMHU (Multi-Match Heads-Up, och jo, jag vet att det låter som om det handlade om en martial arts-gala). Vi blir 44 spelare som slantar upp 220+20 pund var. Eftersom jag modellerat formatet på det beprövade schweizersystemet i schack slumpas motståndarna i första ronden, men i de fortsatta ronderna ska man i största möjliga utsträckning möta spelare som vunnit lika många matcher som man själv dittills gjort. Själv får jag en dålig start och råkar ut för tre förlustmatcher i rad, trist nog: speciellt i den tredje svider den avgörande utdragningen, när det blir raise-reraise-all in och jag blixtsnabbt synar med min A-Q i färg. Motståndaren lägger besviket upp A-J off och drar i princip till tre outs; men brädan är förstås blank-blank-blank-blank-knekt på rivern, och i stället för över 90% av markerna har jag 0% och är därmed chanslös i fortsättningen. 

Resultatet efter de fem ronderna i grundomgången är att två spelare lyckas ta sig igenom med 5 raka vinster var, av 5 möjliga; de övriga två som går till semifinalerna är två spelare med 4 vinster av 5 möjliga. (Det finns ytterligare några med 4 vinster, men tiebreakern är den sammanlagda tiden man behövt i sina vinstmatcher: ju kortare desto bättre.) Semifinalerna vinns av de två som redan hade 5 raka vinster var, och nu visar sin klass ännu en gång. De två som alltså möts i finalen – i bäst av tre matcher – och som dittills är obesegrade är danska backgammonspecialisten Katja Svendsen och britten Ross Jarvis... och där vinner Jarvis i två raka.

MMHU-formatet visar sig hålla måttet (även om brist på tillräckligt många dealers gjorde att tyvärr kunde inte alla 22 matcherna i grundomgångarna starta samtidigt, dessvärre): det blir verkligen skickligheten i längden som fäller avgörandet, och inte en löjlig tvåoutarutdragning i någon enstaka match på vägen. Blir säkert en fortsättning... 

Dag 1A i Main Event avslutas efter nio nivåer (= lika många timmar). Det blir 67 spelare som går vidare, och så här ser chiptoppen ut när de förvaltat sin startstapel på 20K:

Dariusz Charski, 151.200

Tom Tidemansen, 99.200

Pratik Ghatge, 96.000

Marc Inizan, 94.100

John Tabatai, 84.700

Kvällen avslutas inne på The Sky Bar på Aspers Casino, med välkomstdrinkar och mingel där åtskilliga av deltagarna är iförda halsband med färgglada plastblommor samt här och var stråhattar på huvudet. Känslan av ”the island way of life” samt Karibien är påtaglig, det är bara stålfatsmusiken i högtalarna som saknas. St. Maarten, here we come in December...

DAN GLIMNE