Nybörjarens pokerguide: Förberedelser för Unibet Open


.

Nästa månad är det dags för Unibet Open i London. Enligt de officiella förhandstipsen kommer det bli en ”brittisk affär” på Aspers Westfields Casino i ”hippa östra Londons hjärta”. Hippa östra London kommer ta emot några av de bästa pokerspelarna som finns. Det kommer även ta emot mig.

Det finns en del av mig som intalar mig att jag enkelt kan gneta mig till att hamna på placeringarna som ger prispengar. Inte bara det, den säger dessutom att när jag väl har tagit mig dit, kan jag gneta mig till finalbordet och sedan, på något sätt, vinna hela turneringen. Jag brukar dock mest bara skratta åt den delen av mig.

Men jag har lärt mig en hel del de senaste fem månaderna och man vet ju aldrig. Jag har tittat en hel del på OS i veckan och då pratar medaljörerna alltid om att det handlar om att hitta ”en lugn intensitet”. Det är tydligen vad man behöver för att vinna medalj – lugn intensitet. Så när jag har spelat på slutet har jag försökt träna på att vara lugn och intensiv på samma gång. Det är svårt, speciellt med tanke på att jag inte har någon som helst erfarenhet av att vara varken lugn eller intensiv, jag blir mest arg och grinig när jag åker på rivern. Jag behöver jobba på min lugna intensitet.

Min gameplan för turneringen är rätt osofistikerad och långt ifrån unik: Folda, folda, folda när jag har skitkort och sedan hamra, hamra, hamra när jag får bra kort. Med tanke på att jag är en salig blandning av tics, osäkerhet och ett antal läsbara psykologiska reaktioner, ser jag inte bluffning som en realistisk valmöjlighet. Jag kommer kanske testa ett eller två små tricks jag har lärt mig, vilket jag dock inte kan skriva om här då jag misstänker att hela Europaeliten är ivriga läsare av denna kolumn…

Självklart behöver jag en hel del träning. För det första, jag har bara spelat online en gång. Man ser toppspelarna på tv och de ser alla obesvärligt lugna ut när de kastar in sina chips i potten samtidigt som de drar sina kort över den gröna duken. Jag behöver tränna på att vara obesvärat cool. Jag behöver erfarenhet av livespel. Med det i åtanke samlade jag en grupp vänner för att spela ett efter pubben-spel i onsdags kväll.

Fem stycken var vi som hamnade i ett hus – onyktra.

”Okej”, sa jag. ”Hämta korten. Och chipsen. Vi spelar om femmor?”.

”Eh… Jaha”, sa ägaren till huset.

”Bra. Eller vad menar du med *eh… Jaha’”?   

”Jag har inte direkt några kort. Eller några chips. Eller några femmor. Kan du låna mig en femtiolapp? Men det är lugnt, vi kan göra kort av papper”.

”Kan vi?”, sa jag.

”Det är enkelt. Man klipper bara till lite pappersbitar, sedan skriver man nummerna, ritar lite och…”

Jag sprang till närmsta butik som hade nattöppet och köpte kort.

Som chips använde vi tändstickor, vi hade bara 13 var. Jag försökte vara lugn och intensiv. Alla drack och gick all-in. Jag lyckades inte vara lugn och intensiv. Blindsen var en och två tändstickor och jag såg min hög gå från 13 till tio och sedan till sju innan jag gick blint all-in med 8-6.

I andra spelet gick jag all in med ess-knekt och dubblade upp.

Strax efter det gjorde jag en riktigt sexig check-raise med ett par i damer och vann både potten och turneringen. Det var det, det.

”Det här innebär definitivt att jag kommer vinna Unibet Open nästa månad”, sa jag medan jag stapplade upp mina tändstickor. Men varken jag eller någon annan vid bordet trodde på det.

Med risk för att sticka ut hakan – jag tror jag behöver få lite mer erfarenhet av livespel innan nästa månad.

Steve Rowland