”The island way of life”


Under de fem år som Unibet Open etablerat sig och blivit till Europas näst största turneringsserie, har bataljerna mestadels utspelat sig i storstäder. Och jag har inget emot storstäder... men nog är det något alldeles speciellt med att få spela poker i paradiset.
 
Den plats som förtjänar detta epitet, och där vi nu firar femårsjubileet av när Unibet Open etablerades, är St. Maarten i det som här benämns D.W.I. – ”Dutch West Indies”, alltså nederländska Västindien. Och självklart lever detta hörn av Karibien upp till de fantasier man har när man hemma i ett snöigt Sverige drömmer sig bort och bläddrar i resebyråernas kataloger: palmer, blågrönt vatten, flödande solsken, sandvita stränder, reggaemusik och katamaranernas segel vid horisontens rand.
 
Vi är dock fortsatt på europeiskt territorium: denna ö är uppdelad så att den södra tredjedelen av ön tillhör Nederländerna och benämns Sint Maarten, medan den norra och större delen tillhör Frankrike och därför i stället kallas Saint Martin. ”Översjöiska provinser”, som man sa förr i världen när grannön Saint-Barthélemy faktiskt tillhörde Sverige, innan vi 1878 av någon anledning krängde av området till  Frankrike. Tänk vad kul det hade varit om vi i stället hade behållit den ön, så att vi hade kunnat ta inrikesflyget från Arlanda till Västindien...
 
Men tillbaka till St. Maarten – och jag använder mig av den nederländska namnformen, eftersom det är här vi Unibetspelare håller till: bor på Sonesta Maho Beach Hotel, och lirar poker tvärsöver gatan på Casino Royale. Det faktum att vi är under europeisk överhöghet ska väl förhoppningsvis dessutom garantera att det inte blir någon skatt om man nu går och vinner Unibet Open! :-) En trevlig sak i sammanhanget är att fördraget från 1648 beträffande öns delning mellan Frankrike och Nederländerna är det äldsta fördraget gällande en landgräns här i världen som aldrig någonsin varit föremål för dispyter och bråk; tvärtom har man gemytligt samsats om utrymmet, fritt bott och haft affärer på varandras områden, och till och med gemensamt då och då försvarat ön mot utländska inkräktare.
 
Det amerikanska inflytandet, på grund av turism och geografisk närhet, är dock påtagligt: här på Sint Maarten har man formellt gulden (”guilders”) som officiell valuta, men i princip står nästan alla priser i dollar som man också betalar i. Dessutom slår restaurangerna glatt på 15 procent i dricks när det är dags för notan, vilket gör att man trots den karibiska småskaligheten nästan känner sig som i Las Vegas, haha...
 
Damsällskapet och jag reser från Arlanda med ett tight byte på Charles de Gaulle i Paris – så tight att vi dels får springa från gate till gate, dels blivit förvarnade om att det är osäkert att vårt bagage hinner med på Air France-flighten över Atlanten. Mycket riktigt gör det inte det utan dyker upp först dagen därpå, men vi är förberedda och har med ombyte samt det nödvändigaste i handbagaget. En som därmed blir av med sin resväska under hela fyra dagar är Unibets tävlingslederska Ewa Kwiatkowska, och därför blir hon själaglad när hennes garderob samt laptop äntligen dyker upp.
 
Vi springer på superbloggkollegan Robert Lux, i sällskap med vapendragaren Ted, och Damsällskapet och jag bjuder med dem att följa med i vår hyrbil när vi tar en heldagssväng över ön – ingen större uppgift, eftersom den bara är 75 kvadratkilometer stor. Längs skumpiga vägar åker vi genom det kuperade och grönskande landskapet, hela vägen till Anse Marcel i norr som är en bukt med sandstrand som hämtad ur en reklamfilm: hänförande vacker. Vi får också uppleva Oyster Pond i öster samt Marigot som är huvudstad på den franska sidan och Philipsburg som är huvudstad på den nederländska sidan, plus ett otal småorter längs vägen. Ön är tättbebyggd och det är mestadels flitigt med trafik.
 
En av huvudnäringarna på St. Maarten är faktiskt spel. Dels ser man överallt små glatt bemålade skjul och minihus som är ombud för Robbie’s Lottery, det företag som har lotterikoncessionen här på ön, dels finns det också ett otal kasinon. De flesta är inte större än att de hade rymts inne i lobbyn på ett ordinärt hotell i Las Vegas, men småskaligheten är nu en gång för alla en form av ”way of life” här på ön.
 
Väl tillbaka på Sonesta Maho Beach Hotel stöter vi på många kända ansikten samt vänner som hunnit komma inflygande: Unibetkollegan Tomas Brolin med sällskap, och så Davor Pavic, Jimmy Jönsson, Mateusz Moolhuizen, Dan Murariu och ett antal andra. Dessutom pågår sidoeventen sedan flera dagar: $200- och $300-freezeouts, en $100 rebuy Omaha, och självklart också satelliter till Main Event: i de senare flockas förhoppningsfulla ”locals” samt ett antal turister, påfallande många från USA.
 
Main Event i Unibet Open här på St. Maarten är för ovanlighetens skull ett femdagarsevent: en dag 1A, en dag 1B, en dag 2, en dag 3 och så dag 4 som är finaldagen. Och som en eftergift gentemot badandet, solandet och ”the island way of life” startar spelet varje dag i Main Event inte förrän 16.00, i stället för 12.00 som varit standard i storstäderna.
 
I morgon är det dag 1A, och ett antal svenskar ska in i elden direkt. Själv startar jag inte förrän dag 1B – håll tummarna! Det blir dagliga krönikor härifrån, och självfallet också uppdateringar och bildsvep på Twitter (@Dan_Glimne) och i Superbloggen på Aftonbladet!
 
DAN GLIMNE