Dag 1B i London: ”Häng dom högt!”


Dags för dag 1B här i Unibet Open i London, och med promenadavstånd från hotellet till Aspers Casino plus solsken utomhus längs min väg väljer jag att i stället för kavaj sätta på mig den hoodie som delats ut till alla registrerade spelare: den är mjuk i tyget och superbekväm. Full av tillförsikt, optimism och fighting spirit anländer jag i lagom tid för att ta plats på stol 2 vid bord 9. 

Inne på kasinot träffar jag Axel Sellén från Unibet, som uppmuntrande dunkar mig i ryggen och säger: ”Häng dom högt!” På väggarna sitter listor över slutresultatet från dag 1A, och det visar sig vara 66 överlevande – inte 67 som jag fick höra i går. Sju svenskar finns med dessa, nämligen Can Melkemichel (9:e plats i chips), Simon Eriksson (20:e), Mikael Johansson (22:a), Chris Björin (45:e), Magnus Paulson (49:e), Patrik Boström (60:e) och Anders Clarén (65:e).

En sak jag i hastigheten glömde nämna i gårdagens krönika var att slumpen dikterade att det faktiskt blev jag som kunde meddela för Chris Björin att han nominerats till pokerns Hall of Fame mindre än ett dygn tidigare: när jag inför dag 1A anländer till kasinot strax före klockan 12 står Chris i kön för att köpa in sig, och vi skakar hand och jag säger grattis till nomineringen. Han blir överraskad: det var faktiskt en nyhet för honom. Jag tipsar sedan TV-teamet att de vid tillfälle borde göra en intervju med denne svenske pokerlegend, och lägga ut den på sajten www.unibetopen.com.

En annan som också blev nominerad samtidigt är den lika legendariske norrmannen Thor Hansen, som dessutom nyligen vann en SCOOP-turnering. Kanske den rättvisa lösningen är att både Björin och Hansen ges en plats var? I mitt tycke hör den duon sannerligen hemma i Hall of Fame.

Det visar sig att Brynja Sassoon och jag lottats in vid samma bord, hon på stol 3 till vänster om mig. Vi ger varandra en kram och önskar varandra lycka till. Totalt är vi 148 spelare som startar denna dag 1B, visar det sig, för totalt 315 deltagare här i London.

Turneringen drar igång, på lite stillsamt brittiskt vis när först Ewa Kwiatkowska från Unibet och sedan turneringsledaren John Scanlon hälsar oss välkomna – fjärran från WSOP:s svulstiga ladies-and-gentlemen-welcome-to-the-greatest-show-on-earth-tal till trumpetfanfarer. Startstapeln är 20K med startmörkar på 25-50. Startfältet är fullt av kända namn, som de två tidigare Unibet Openvinnarna Dan Murariu och Paul Valkenburg. En annan kändis som är med är britten Simon Deadman, med en lång meritlista – jag kan inte bestämma mig för om det är ett olycksbådande namn för honom själv eller för hans motspelare.

Nivå 1+2

Den som sätter tempot är den brittiske spelaren Sam McDonald på stol 8; han småhöjer i var och varannan hand, och de gånger jag får se hans kort kan jag konstatera att han lika gärna kan ha K-9 som A-A. Hans stapel åker lite smått bergochdalbana som ett resultat. Själv är jag inne och rotar i en del potter med, och har tappat några hundra när jag redan i sjunde eller åttonde given hittar A-A. Det är redan höjt, och jag kontrahöjer... vilket får även ursprunglige höjaren – just McDonald, för övrigt – att lägga sig varpå den blygsamma potten går till mig. ”Hade A-A”, viskar jag efteråt till Brynja; ”Kändes som om det var för tidigt i matchen.”

Efter det blir det mest skräp, men mot slutet av nivå 2 hittar jag K-K och denna gång är stol 1 ovillig att släppa taget även efter floppen A-K-5. Först på turn, när jag betar igen, ger han upp och jag kan avsluta nivå 2 med nästan 22K i stapeln. 

Nivå 3+4

Under nivå 3 utspelar sig en intressant giv mellan mig och McDonald; så intressant att du hittar den som ”analysuppgift” i Superbloggen i Aftonbladet. Jag ska därför inte säga något mera om den här. Under en felgiv, när dealern får samla in korten igen och börja om, muttrar en missbelåten stol 1 till höger om mig att han blev av med ett högt par. Själv tittar jag aldrig på mina kort förrän det är min tur i en giv, varför jag inte har en aning om vad jag går miste om när det blir felgiv. Tips, som en liten övning i självdisciplin och hur man undviker frustration...

Åtskilliga händer går mig emot under nivå 3 och 4; inte minst flera mellanpar som varje gång inte träffar något utan möts av farliga överkort på floppen. Som tröst tar jag tillbaka lite med K-10 när jag från mittposition höjer och får tre syn; efter floppen 2-4-5 är jag den ende som vågar beta, och vinner potten. Sedan får jag 9-9 som efter brädan 2-5-7-5-7 med tre klöver vinner åt mig, och A-J med esset i ruter som – när jag mot pottoddsen gamblar – sätter flushdraget på rivern och får betalt av stol 1, så att jag kommer upp i cirka 26K. 

Det är åtskilliga andra svenskar som också spelar i dag: Rifat Palevic som för några år sedan var bäste svensk i WSOP Main Event, superbloggkollegan Robert ”Dödarn” Lux, Peter Laterra, tidigare Unibet Open-tvåan Davor Pavic, Brane Stupar från Klubb Krukan och ett antal andra. Dagens första bust vid mitt bord inträffar med en halvtimme kvar av nivå 4: en triss mot McDonalds kombinerade straight- och flushdrag... och McDonald har tur och sätter verkligen straightflushen på rivern och bustar trissen. Brynja och jag har däremot märkligt nog inte spelat en enda hand mot varandra ännu: inte så att vi försöker undvika varandra, utan det är bara det att den ”rätta” situationen inte inträffat.

Ute i kasinot drar dagens andra gratisturnering i enarmade banditer igång; man har faktiskt tre sådana om dagen, klockan 13, klockan 16 och klockan 19. Ett antal spelare trycker frenetiskt på knapparna medan en ung och entusiastisk ”tävlingsledare” med västindiska drag piskar upp stämningen via mikrofonen. Vi får vår andra bust vid mitt bord, och in kommer strax nya spelare för att ersätta de förra. Jag avslutar nivå 4 med 23.375 i stapeln, och går på middag med Damsällskapet. 

Nivå 5+6+7

Mörkarna går upp till 150-300 med en ante på 25. I första given plockar jag upp, mirabile dictu, dagens andra A-A. McDonald på stol 8 har, inte förvånande, redan höjt till 700; jag slår om till 2125 och hoppas att han ska ha K-K så vi får oss en rejäl match, men i stället lägger han sig och ännu en gång vinner jag en blygsam pott i relation till korten. Även 7-7 ger mig potten, när jag preflopp höjer till 825 men ingen vill vara med och bråka.

Priserna tillkännages på skärmarna: 36 spelare av 315 kommer att få betalt, med ett förstapris på 85050 pund, bortåt en miljon kronor. 29:e-36:e plats kommer att få 2080 pund var.

Så hamnar Brynja och jag för första gången i en konfrontation med varandra; stol 5 höjer under the gun, jag har bägge mörkarna bakom mig när det blir min tur från knappen och synar därför försiktigtvis med A-K, och Brynja synar också från lilla mörken. Floppen är 10-J-10: Brynja checkar, stol 5 checkar, jag betar ut – men Brynja ställer plötsligt på sina sista 9K eller så. Efter att ha funderat lite på saken – två överkort och hålstegedrag för mig – tar jag synen, och Brynja visar upp 8-10 och hennes floppade triss står vilket tar ned mig en bra bit till bara runt 16K. Hmm, med facit i handen var det felspel – jag borde kontrahöjt med min A-K för att få alla de andra att lägga sig, men har å andra sidan med tiden fått dåliga erfarenheter av just överspelade händer A-K. Strax efteråt är jag dock med lite rejält pokerarbete uppe på nästan 25K igen, efter bland annat 9-9 igen som trots hård eldgivning står.

Bergochdalbanan fortsätter för mig: när stol 5 går all-in tar jag synen med A-J – man måste gambla en del om man ska kunna bygga stapel i en turnering – men möts av K-K och inget ess kommer förstås, vilket skickar ned mig till 14.500. Den som gamblat värst vid bordet, Sam McDonald på stol 8, har som mest varit uppe i över 65K men har nu mindre än 10K kvar. När stol 5 så höjer och McDonald går all-in, säger jag sotto voce till Brynja ”Så, ge mig A-A nu” medan jag lyfter upp hörnen på mina hålkort och hittar... inte A-A men väl K-K och insta-ställer. McDonald visar upp ynka J-10 och träffar visserligen knekten på floppen men kungarna står. Skönt när pokergudarna ler och jag får busta just McDonald, det ska erkännas. Det skickar upp mig till nästan 25K igen. Brynja har gått bra sedan jag dubblade upp henne, och har nu jobbat sig upp till 36K.

Jag får en absurd serie händer i rad med dam och dålig kicker, ett tiotal i rad, som ett sparvmoln som flockas omkring mig. När jag så hittar dam med en bra kicker som omväxling – A-Q – blir det action mellan mig och dansken på stol 1 efter floppen 9-6-10, men jag tvingas vika när han kontra-kontrahöjer mig. Efteråt frågar han stillsamt: ”You had A-K or A-Q, right?” och jag replikerar ”Something like that.” Och han? 9-9? 10-10? 7-8? Slagen var jag dock nog, och den given skickar ner mig till 16K. 

Slutet för mig kommer halvvägs in på nivå 7: när Simon Wong från stol 9 höjer till 1500 tar jag synen med A-J från stora mörken, efter att ha haft korttorka ett bra tag. Floppen är A-9-4 regnbåge och jag betar ut 2700. Wong synar efter lite tvekan; turn är en K, och jag ställer resolut eftersom jag inte sätter honom på A-K när han inte slog om efter floppen. Han insta-synar och lägger upp... K-4, efter dagens osannolikaste tvåpar när han i smyg träffat en av sina fem outs mot mig! Nu är det jag som drar till fem outs i min tur, men givetvis är rivern en ohjälpsam femma och det är exit för Glajmen.

Jag drar till baren på kasinot, som förvandlats till en losers’ lounge för flera svenskar; Davor Pavic, Peter Laterra och några andra är där medan vi dränker våra sorger i öl och cider. Not our day... 

När dag 1B avslutas är det sammanlagt efter de två startdagarna 130 spelare kvar av 315. I chiptoppen ligger italienaren Pizzo Romano med respektingivande 176.600, följd av polacken Patryk Slusarek på 153.800. Bäst bland svenskarna är Jan Palmgren med 87.400, och sedan följer Can Melkemichel (85.300), Simon Eriksson (64.500), Mikael Johansson (63.000), Magnus Lundin (51.500), Robert Lux (49.400), Kenneth Svensson (43.900), Chris Björin (32.300), Magnus Paulson (30.000), Rifat Palevic (29.300), Henrik Jeppsson (27.900), Daniel Ulvrell (26.800), Patrik Boström (18.800) och Anders Clarén (9.400) – sammanlagt 14 blågula pokerkrigare. Brynja Sassoon tvingades dessvärre lämna sällskapet med topptvåparet efter att motspelaren träffat sin hålstege på rivern; no justice in poker. Och två personliga vänner ligger bra till inför dag 2, nederländaren Paul Valkenburg med 95.400 (efter att ha varit nere i 6K och vänt!!) och britten Alex Rousso med 50.800.

Nå, gott om svenskt stål kvar. Fortsättning följer! 

DAN GLIMNE