OS-betting: Förhandstitt på 400 meter häck


Bara en enda walesare har under de senaste 116 åren vunnit ett olympiskt guld i friidrott. Inför London 2012 ser det ut som Dai Greene får det svårt att bli nummer två i historien.

Greene var en av de stora överraskningarna i VM förra året. Han imponerade stort när han vann med en femtedels sekund före Javier Culson. Inför VM gav Greene, den europeiske mästaren, så mycket som 15.00 gånger pengarna. 

Spola fram tio månader och Greene har sprungit snabbare än någonsin tidigare. I Paris och vid Crystal Palace-tävlingarna slog han till med två av sina tre bästa tider någonsin. I Paris sprang Greene under 48 sekunder för bara andra gången i hans karriär. Och trots det, så var han aldrig nära att hota Javier Culson i de här tävlingarna.

Det är helt enkelt så att stjärnan från Puerto Rico är snabbare än Greene: 45.99 (i år) på 400 slätt, jämfört med Culsons 45.82. Eller 47.84 jämfört med 47.72. Till skillnad mot finalen i VM, där Greene hade 48.26 mot Colsons 48.44. 

Det som gjorde att Greene vann guldet var hans tuffhet och styrka. Finalen i Daegu, det tredje loppet på fyra dagar för finalisterna, avgjordes i en bastuliknande värme, med hög luftfuktighet. Det var Greene som överlägset bäst hanterade de tuffa förhållandena.

Och det är där Greenes chans finns i London: att loppen fram till finalen blir stenhårda och krävande. Tidsschemat är identiskt med det i Daegu, med en dags vila innan finalen den 5:e augusti. Dock kommer det intevara samma hetta eller luftfuktighet.

Det är upplagt för att Culson kommer göra den flaggviftande brittiska publiken besviken. Att tävla på hemmaplan betyder inte allt. Puertorikanen har slagit Greene i alla deras fyra möten sedan VM-finalen i fjol. 

De två stjärnorna är steget före sina rivaler. Den under 2012 tredjerankade Bershawn Jackson lyckades inte ens komma med i USA:s trupp. Inte så konstigt att han gick bärsärkagång i mixed zone efter tävlingen i Crystal Palace, då han blev diskvalificerad för tjuvstart. Michael Tinsley,vinnaren i de amerikanska OS-uttagningarna, har inte slagit Culson sedan 2009.

Precis som herrarnas 400 meter häck, så såg damernas tävling – vars final avgörs den 8:e augusti – ut att handla om två förhandsfavoriter. I alla fall fram till förra helgen.

Ryssarna är så övertygade om att Natalya Antyukh tar hem guldet att de i stället skickade andrarankade Irina Davydova till EM-tävlingarna i Helsingfors förra månaden. Antyukh stannade hemma och sprang hem den ryska titeln på världsårsbästa 53.40, en förbättring med sitt egna bästa med en sekund. 

Men så klev Perri Shakes-Drayton in i bilden. Den före detta U23-världsmästarinnan chockade Davydova i Crystal Palace förra veckan, med ett personrekord på 53.77. Det var nästan två sekunder bättre än vad hon mäktat med tidigare under den skadedrabbade säsongen.

Det är uppenbart att brittiskan är i form, med tanke på att hon även sprang personbästa på 400 slätt (51.26) tidigare i somras. Men hennes hälsa är lite av ett frågetecken. Och kom ihåg att londonbon Shakes-Drayton, som naturligtvis hoppas springa hem guldet på hemmaplan, underpresterade i VM-finalen i fjol efter att ha imponerat i försöken.

Därför kan det bli så att Shakes-Drayton slår Davydova, men inte räcker till mot Antyukh. Men med det sagt, det är inte heller så att Antyukh har varit jämnheten personifierad den senaste månaden: 55.83 och ensjundeplacering i Rom i maj månad var knappast guldform. 

Finns det någon annan som kan utmana? Lashinda Demus har också sprungit under 54 sekunder i år och vann USA:s OS-uttagningar. Världsmästarinnan från 2011 har 6-1 mot Antyukh, som kom trea i Daegu. Demus ska inte räknas bort, hon brukar prestera bra i stora tävlingar (som VM 2005 och 2009). Och i år lyckades hon överleva USA:s uttagningar. Det gjorde honinte för fyra år sedan. 

Det andra två löparna som förväntas utmana i London ärjamaicanskorna Kaliese Spencer och VM-tvåan Melaine Walker. Walker har förvisso visat svag form: hon var åtta i Rom och långt efter Shakes-Drayton och Davydova förra veckan. 54.62 är inte tillräckligt för en medaljplats.

Spencer tog hem förstaplatsen i Rom, men har sedan visat sämre resultat. Trots tredjeplatsen i London nyligen. Både Spencer och Walker har kapaciteten, men behöver vässa formen inför London om de ska ha chans i finalen.