Sias måndagskrönika: Ekdal tar över San Siro


Det skulle vara ologiskt att fokusera på något annat än Albin Ekdals hattrick mot Inter på San Siro i veckans måndagskrönika. Som Intersupporter var det såklart jobbigt se laget förlora matchen mot Cagliari på hemmaplan med 1-4. Förra säsongen var jag nere och såg samma möte, Ekdal var bäst på planen och fick en sjua i betyg av Gazzettan dagen efter matchen. I Siena gjorde han mål mot Mourinhos Inter på San Siro och igår gjorde han alltså tre mål på samma arena, mot samma lag. Ekdal har gjort åtta mål i Serie A, varav fyra mot Inter på San Siro. En gång i tiden representerade han rödsvart i Brommapojkarna och det sägs även att hans hjärta bankar för ett rödsvart lag från Milano och det gör såklart prestationerna mot Inter mer förståeliga.

Trots att händelsen har haussats mycket i Sverige tror jag inte det är många som förstår hur stor prestationen är. Trots att det inte är några supermål Albin gör så är det en totalt matchavgörande insats som ger Cagliari den första vinsten mot Inter på San Siro sedan 1995. Om ni inte tror att de(få men tappra) tillresta bortasupportrarna kommer berätta historien om när de var på plats på bortastå och såg Albin Ekdal sänka Inter på San Siro så känner ni inte till italienska supportrar, eller italienare överhuvudtaget.

Ekdal själv var ödmjuk efter matchen och kallade inte målen det största som hänt honom i hans karriär. Till Expressens Thomas Wilbacher sa han att han skulle unna sig en öl samtidigt som han dedikerade målet till polarna och tjejen. Till SempreInter.com sa han att det direkt var fokus på nästa match och det känns någonstans som ett typiskt svar för Ekdal som alltid blickat framåt. Länge fick han gå utan att bli kallad till landslaget samtidigt som Serie A-älskare vecka ut och vecka in såg honom prestera för sitt klubblag. När han till slut etablerade sig i landslaget hörde vi inga utspel och när han gör hattrick på San Siro är han densamma, trots att han kanske innerst inne vet om att han förtjänar att spela för ett bättre lag.

Någon som absolut vet om att Albin förtjänar att spela för ett bättre lag är hans agent som igår var ute och berättade att Albin är redo för en ny utmaning. Även fast jag håller och flera gånger yttrat mig om att mittfältaren hade fått gott om speltid i större italienska klubbar är det inte det smartaste uttalanden från agentens sida. Där borde han lära sig av Albin som trots en historisk insats höll fötterna på jorden, tänkte på de som står honom närmst och blickade framåt mot nästa match. Ett steg i taget.

Nog om Albin och vidare till hans tränare. Zdenek Zeman kom till San Siro för att spela fotboll och vann matchen på sitt sätt. Offensitvt, aggressivt och respektlöst. Zeman kommer aldrig gå till historien som den tränare som vunnit flest titlar, men under gårdagen applåderades han inför matchen av hela arenan. Bortatränaren fick fler applåder än hemmalagets tränare Walter Mazzarri och det är en gest som säger mer än tusen ord. Genom åren har Zeman blivit representant för den ärliga fotbollen och han står även för en mentalitet som är sällsynt i Italien. Han satsar på unga, han vill spela offensivt och är en jäkel på att utveckla unga talanger. Den italienska fotbollen har mycket som är ruttet, men Zdenek Zeman lyser upp den med sin närvaro. Hatten av till "Boemo".