Premier League: De här tränarna ska inte dömas efter 270 Minutes


Vad hände egentligen den här helgen? Jag antar att alla redan vet att allt kan hända i fotboll, men galenskapen under förra helgen slog ju något sorts rekord. Det är panik på Anfield, burop på White Hart Lane och på St. Marys snackas det om förändring. 

Vi är vana vid att protesterna hörs högt och tydligt i Liverpool. De kunniga supportrarna dränks i oljudet från tokarna. Ett barn inser att Brendan Rodgers försöker införa en spelstil med mycket passningar och mycket rörelse. En spelstil som är MYCKET SVÅR att bemästra. Ett barn skulle också kunna berätta att Liverpool har slutat sjua, sexa och åtta under de tre senaste säsongerna och kan inte längre casha in från spel i Champions League. En förlust mot Arsenal är ingen skräll. En poäng mot Manchester City är däremot en skräll. Och vad det gäller kollapsen mot WBA, så händer det alla lag någon gång under säsongen. 

När det gäller Spurs: tänk vilka förändringar klubben genomgår sedan Harry Redknapp ersattes av Andre Villas-Boas. Klubben har sagt adjö till en cockney som gillade att sprida glädje men lämnade taktiktavlan blank och välkomnat en portugis som kan allt om pärmar, DVD:s och som gillar uttryck som "vertikala" passningar. Spurs spelare kommer inte anpassa sig på nolltid. Vi brukade ge tränarna någon säsong innan domen föll, men inte längre. 

Och det gäller faktiskt inte bara nya tränare. Nigel Adkins har under en kort period gjort storverk med Southampton. Han har tagit klubben från gamla tredjedivision till Premier League och trots det snackas det redan om hans framtid. Tydligen ska Harry Redknapp vara aktuell som ersättare. Som om det är vad du behöver när du precis återvänt till högsta ligan efter sju år: att anställa managern som såg till att klubben åkte ut.  

En del av problemet är kanske de populära Football Manager-spelen. I den världen minns alla hur de vann ligan med sitt lokala favoritlag, hur de hittade supertalanger och byggde ett lag som tog Europa med storm. Ingen pratar någonsin om när de förlorade tre raka matcher och snabbt smällde igen den bärbara datorn. Jag älskar managerspelen, men det är fortfarande bara ett spel. I verkligheten måste tränarna faktiskt gå in i omklädningsrummen och prata med verkliga människor, som har attityd, egon och ångest. Managern kontrollerar spelarnas öden. Så länge han är boss, styr han över spelarnas karriärer. Att vara fotbollstränare är kanske mer än någonsin att kunna hantera relationer. Och det tar tid att forma relationer.  

Det här är verkliga livet. Det här är verkliga människor som försöker forma en grupp av unga män under en enorm press från allmänheten. Det här är verklig fotboll, där stolpe ut eller stolpe kan avgöra inkomster på miljontals kronor. En del människor klarar av att hantera allt detta, andra inte. Det finns inga provanställningar, det finns inget bestämt mått av tålamod. Men jag kan säga så mycket att de förtjänar fler än 270 minuter. Om du inte förstår det, då förstår du inte fotboll.