Newcastles djärva och ovanliga drag var ett smart sådant


Det kommer aldrig att hålla. Det kommer kosta dem en förmögenhet. Jag kan sätta en stor slant på att han inte sitter kvar 2020. Vad är poängen?

Det var bara ett par av de reaktioner som kom till veckans nyhet att Alan Pardew och hans coachingteam har signat ett nytt åttaårskontrakt med Newcastle.

Det är ett ovanligt drag så det är lätt att håna. Men personligen tror jag det kan vara det smartaste drag Mike Ashley har gjort sedan han kom till klubben för fem år sedan.

I sanningens namn finns inte så mycket konkurrens då miljardären klumpigt har sabbat alldeles för mycket bra produkter sedan han kom in i klubben 2007, men det senaste beslutet är nog inte så dumt som det verkar.

Sätt dig själv i spelarnas skor.

Om man visste att den man som har gett dig förtroende, som fortsätter ge dig chansen att glänsa och som har tagit din karriär till en ny nivå, inte var på väg någonstans – hur skulle det få dig att känna? Jag skulle känna ett lugn.

Just nu har ”Magpies” några oerhört talangfulla fotbollsspelare på sin lönelista så jag tror det är viktigt att man håller dem lyckliga och nöjda. Jag pratar förstås om spelare som Demba Ba, Papiss Cissé, Cheik Tiote, Yohan Cabaye, Tim Krul och Hatem Ben Arfa, när de får höra att Pardew och hans populära team kommer stanna en lång tid framöver, bör de vara mycket nöjda.

Tills en trofé är vunnen eller tills gamarna som stjäl allt värdefullt som finns att hitta, är allt Newcastle kan göra att hoppas kunna behålla sinna guldklimpar. Det här är definitivt ett sätt att göra det.

Det går inte att sätta pris på stabilitet eftersom det i fotboll är så sällsynt och därför så extremt värdefullt.

Att spela för en klubb som troligen kommer tappa sin manager – på eget iniativ eller andra omständigheter – är ingen rolig upplevelse. Jag har upplevt det flera gånger. Det är oroande. Och hela grejen blir lite, ja, konstig.

Tottenhamspelarna vet allt om det efter fjolårssäsongen. Ingen kan övertyga mig om att deras ras i slutet på säsongen inte, åtminstone till viss del, berodde på spelarnas misstankar om att Harry Redknapp bara satt ut tiden på White Hart Lane innan han skulle vända allt fokus mot FA:s huvudkvarter på Wembley.  

Nya managers tar in nya spelare, det vet vi alla. Tankarna börjar florera. Tidigare otänkbara tankar börjar komma in i spelarnas skallar.

”Om han drar, då kanske jag ska följa honom?”

”Jag hoppas han inte får jobbet, det kommer sabba allt för mig.”

”Det här suger. Jag trivs som det är.”

”Vad är det för poäng i att göra bra ifrån sig om chefen ändå inte är här om två veckor?”

”Bör jag be min agent lyssna runt?”

Ingen av dessa tankar utgör lycka eller en sund, positiv attityd. Och när tvivel uppstår kan problemen komma krypandes med detta.

Innan någon ens hunnit börja fundera kring Alan Pardews eventuella dramtid, har Mike Ashley stängt alla sådana besvärliga tvivel.

Det är trevligt att veta var du står när du är professionell fotbollsspelare. När jag var i Arsenal, Southend United och Stevenage och det var tvivel om tränarens framtid – då kunde jag inte slappna av.

Managers under press att behålla sina jobb kan, och gör ofta, hastiga, djärva beslut. De får panik. För att använda en cricketterm: De svingar slagträet och spelar riskabla spel. Det kan betyda en rad nya lånsigneringar, uppkallningar från ungdomslaget, förändringar i det taktiska, en total makeover av startelvan och så vidare. Är det konstigt att jag och mina lagkompisar hade svårt att andas lätt? Och det hade sällan en positiv inverkan på resultaten eftersom en trygg fotbollsspelare oftast är en bättre fotbollsspelare.

Alan Pardew hade redan visat sitt värde på Sports Direct Arena och förtjänar chansen att bygga vidare på grunden han själv har lagt. Med en relativt försiktig budget har han byggt ett lag som åtminstone kan ge Newcastlefansen en strimma hopp om att deras 57-åriga väntan på en större titel (sorry, Intertotcupen 2006 räknas inte) kanske inte är alltför långt borta.

Pardew har helr klart ett öga för talangfulla spelare, hans taktik är sund, spelarna tycks motiverade, det har inte varit alltför många draman och framför allt – supportrarna gillar killen vilket inte alls är någon dålig bedrift för en ”Cockney”.

Varför skulle Newcastle INTE vilja behålla Alan Pardew?

Mike Ashley går inte hem hos alla och hans besvärliga stil har inte alltid riktat det bästa ljuset mot Newcastle som klubb men genom att signa sin gamla casinopolare för en lång framtid är nog det bästa han har gjort.

Adrian Clarke