Glöm aldrig vem som bestämmer


Lektion nummer ett: Tro inte på allt tränaren säger till dig. Nu pratar jag inte om det som alla tränare ger till pressen. Det är alltid noga utvalda citat, som exempelvis: ”Den incidenten har jag inte sett.”

Tränare ljuger. De måste, speciellt för deras spelare.

Hur skulle du kunna säga sanningen till lagets alla 35 spelare och fortfarande behålla alla glada, när de ändå väljer bort majoriteten inför lördagens match? Är det ens möjligt?
Så länge tränare anser att de kanske behöver dig, så länge du har ett möjligt användningsområde, kommer tränaren säga de ord du vill höra. Det är en form av psykologi. – och det är ofta väldigt oärligt.

Jag har flera gånger under min karriär knackat på tränarens dörr när jag känt mig arg och illa behandlad, bara för att någon minut senare släntra ut genom dörren med glad känsla och tanken att tränaren kanske ändå inte är så dålig ändå.
Har jag varit lättlurad? Ofta. Men det är inte min poäng.
Nu när jag inte är en spelare längre, ser jag detta med andra ögon. Jag kan se logiken med dessa osanningar, och på något sätt är alla bra lögner.

Jag menar, hur hjälper det laget om du får höra att du är tränarens tredjeval i anfallet?

Hoppet är en avväpnande känsla. Genom att ge spelare denna uppfattning ser de om sig själva och laget.
Det är därför Dimitar Berbatov agerade fel när han kritiserade Sir Alex för sättet tränaren behandlade anfallaren på Old Trafford. Berbatov sägs ha frågat tränaren tio till femton gånger om han är behövdes i laget – och varje gång fick han svaret att han var viktig för Manchester United.

Vad skulle han annars säga?
Om Rooney, Welbeck eller Hernandez blir skadade eller tappar formen, måste Berbatov starta och visa upp sin vanliga inställning. Så det var ingen lögn. Han var viktig och tränaren var tvingad till att lindra anfallarens känsla.
Så måste tränaren göra tills han verkligen inte behöver anfallaren längre.

De flesta relationerna mellan tränare och ledare är precis så här. Om spelaren presterar bra, känner sig nyttig och vinner, så tycker han att tränaren är bra.

Vänd på situationen. Resultaten är svaga, spelarna hamnar utanför laget och självförtroendet är i botten – då har spelaren inte samma åsikt om tränaren.

Tränare har i stort sett kontroll över fotbollsspelarnas framtid. Kanske inte de allra bästa – men absolut alla de andra.
Majoriteten av spelarna måste därför acceptera situationen att deras framtid ligger hos tränaren. Prestationen är så klart något spelarna kan kontrollera själva, men det blir också osäkert när det handlar om en annan persons tycke och smak.

Det här leder mig till lektion nummer två: Se till att ha en bra relation till tränaren. 

Adrian Clarke