Brendan Rodgers är en pretentiös egoist


En ny vecka, en ny presskonferens där Brendan Rodgers talade om sig själv. Det enda som förvånade var att han inte pratade om sig själv i tredjeperson. Det största problemet med Brendan Rodgers är inte hans sätt att prata som tränare, det är inte hans otroligt överdrivna egoism, det är inte hans överseende med att spela nyförvärv och det är inte hans sätt att lyssna så mycket på Liverpools fans. Nej, det största problemet är att han aldrig kan hålla tyst. Om han slutade att filosofera om fotboll skulle han kunna bli en fantastisk manager. Med lovord från José Mourinho och Alex Ferguson har han uppenbarligen något utöver det vanliga. Det vore en skam om han slösade bort det på att prata om hur bra han är och hur smarta hans fans är. 

Han tog Swansea up till Premier League för första gången i klubbens historia. Och han gjorde inte bara det, han lyckades dessutom hålla dem kvar i högstadivisionen på ett imponerande sätt. Det var en bragdartad insats och årets problem under Michael Laudrup är en tydlig signal på vilken stark bedrift det var.

Rodgers fick en fin belöning: Liverpool gjorde ett eftertänksamt val när de letade efter en manager som kunde göra ett bra jobb med låg budget. De kunde inte bara lita på hans sparsahmet, Liverpools fans är besatta av tanken på sin välkända lojalitet i motsats från många andra fans, och Rodgers syn på fotboll kommer gå hem på Anfield. 

Liverpools fans tror att de är speciella och att de behöver behandlas som en del av klubben. Men Rodgers behöver fokusera på den riktiga världen, inte på att bli en del av en kult.

Rodgers har gått ifrån sitt spelsätt för att tillfredsställa publiken. Han hänvisar till att klubben är massiv. Det är den inte. Han understryker ständigt hur kunnig publiken är vilket innebär att de förstår hans värde då de är lika intelligenta som han är. Fansen och pressen refererar till hans filosofer i plural eftersom han är för smart för att bara ha en. Allt detta prat har köpt honom en smekmånad som i helgen hade sitt första klimax – borta mot Norwich. Det var efter en lång tids väntan.

Så här långt har Raheem Sterling imponerat lika många gånger som han gjort kvinnor gravida – tre gånger, trots att han bara är sjutton år gammal. I ett par minuter har det sett ut som att Suso faktiskt har någonting och Oussama Assaidi ser ut som att han kanske inte var helt bortkastade pengar. Nuri Sahin gav upp tankarna på att spela Champions League-fotboll när han valde att gå till Liverpool vilket kan se ut som ett dumt beslut, men han har imponerat när han har spelat. Självklart är det falldeles för tidigt för att se hur det kommer gå i långa loppet, men Rogers förtjänar nog en viss tillit till sitt omdöme.

Trots det finns det brister i Brendan Rodgers. När han lämnade Swansea fanns det en överenskommelse att Rodgers inte skulle stjäla sin tidigare klubbs spelare. Inom några veckor hade han på något sätt korrekt lyckats hitta ett sätt att köpa Joe Allen och tagit en av de stora organen i Swansea till sin nya klubb. Bra för Liverpool nu, men den graden av själviskhet kanske inte fungerar särskilt bra i långa loppet, speciellt när han redan haft ett gräl med ägarna över de ekonomiska medlen. I det första transferfönstret.

Sedan är det hans fåniga sätt att utrycka sig. Du behöver inte vara urtypen av sofistikerad intelligens för att vara en bra manager – titta bara på Harry Redknapp – men Rodgers beter sig som ett tjockt psycho. Han säger ”jag själv” när han medar ”mig”. Det låter kanske småaktigt att nämna, men det gör fortfarande att han låter mer som en chef över en teletjänstcentral än en fotbollsmanager.

Inför helgens match försvarade han filmare eftersom filmaren, Luis Suarez, som har ett rykte av att vara en filmare inte får diskutabla straffar. Han sa att han var orolig över ”framöver” när han menade ”framtiden”.  Återigen en sak som kanske inte är en stor brist hos en människa men det säger mycket om just Brendan Rodgers.

Allt han behöver göra är att koncentrera på sina styrkor och Liverpool borde gå bra. Det finns en lösning på hans anspråksfullhet, hans ego och hans pengaproblem. Han måste sluta vara så rödlätt osäker och komma ihåg att det är det som gjorde honom lyckosam för Swansea som kan göra honom lämplig för Liverpool.

Och så är det den där förbannade målningen av honom i hans hus. Med sin egen spotlight. Usch.

Alexander Netherton