Varför Champions League är bättre utan El Clasico


Med allt prat om behovet för teknologi i fotboll, är det något underbart kärt med sättet vi väljer vilka lag som ska möta varandra i olika slutspel. Låt oss vara ärliga: det finns sexåringar som kan designa och koda ett program som slumpvis plockar fram namn på en lista. I en värld som är märkligt besatt av att sätta allting på en skärm (NYHETER! INTERNET! SPEL! REA!), hade du blivit förlåten om du trodde att dagens Champions League och FA Cup lottning (speciellt Champions League) hade varit digitalt nu, alla skramlar runt i ett hjul fortfarande.

Men dessa dragningar fortsätter stolt (och barmhärtigt) vara fri från sånt nonsens. Här är en behållare. Här är fyra plastbollar som öppnar sig om du skruvar på dem. Här är bitar av papper (papper!) med namn på lag skrivna på dem. Här är en tidigare fotbollsspelare och en annan person du kanske - men troligtvis inte - hört talas om. Ja, det är fortfarande överdrivet. Ja, något som tar tre eller fyra minuter är utdraget över en timme. Ja, det är mindre upphetsande än vad TV folket verkar tro att det är. Men likväl: det är en av de få sakerna i sporten som ingen tycker sig skall moderniseras, och för det bör vi vara tacksamma.

Vi ska också vara tacksamma att senaste dragningen höll Barcelona och Real Madrid ifrån varandra i en Champions League semifinal. Med Barca som fick Bayern München och Jose Mourinho som möter Borussia Dortmund, vi har (för tillfället i alla fall) räddats från ännu ett El Clasico - matchen folk säger sig vilja se, ända fram tills det sker.

El Clasico har gett minskande avkastning under en tid nu. Det var en tid, inte så länge sen, när Real mot Barcelona var en relativt nischad affär. Sen kom Twitter. Ignorera dess alla andra funktioner; Twitter togs fram för att göra El Clasico ännu mer drygt. Helt plötsligt så kollade du inte på fotboll längre, utan satt i mitten av en livebloggandes, inte-det-minsta-rolig, övervakad björnhåla. Det finns El Clasico konton för statistik, konton som twittrar statistik om antalet statistikkonton för El Clasico. Tusentals personer försöker och misslyckas samtidigt säga något nytt om Lionel Messi. Sen är det de som tror att tweets i formaten "x > y" är grunden för humor. Pepe > Chuck Norris. Eboue > Ronaldo. Livet > detta.

Självklart MÅSTE vi inte spendera matchen med att kolla Twitter, men oundvikligen gör vi det. (Det är något att ta upp en annan dag för jag är för upptagen med att kolla Twitter.) Och, du vet, en del hygglig fotboll uppspelas emellanåt mellan Busqets-Pepe-Ramos skådespelar nonsens. Men, med tanke på att de spelat sju gånger de 12 senaste månaderna, bör vi vara glada att vi får se något nytt.

Normalt vid den här tiden på säsongen så har vi fortfarade Premier League lag att fokusera på i Europa. Men eftersom Arsenal och Manchester United slogs ut har vi kunnat sprida kärleken desto bredare och uppskatta betydligt ovanligare händelser: Dortmund, med deras galna brytspel; PSG's nyrika glamour; och vågbrytande hänsynslösheten från Bayern. Vi har också fått se matcher som aldrig skulle sett ut som avgörande Champions League matcher för några säsonger sen: Malaga - Porto, Galatasaray - Schalke. Det har varit annorlunda. Det har varit fantastiskt.

Och nu, med två exalterande möten till att se fram emot. Självklart, det hade varit idealt om Madrid fått möta Bayern (eftersom Real och Dortmund spelade två gånger mot varandra i gruppen), men matcherna andas fortfarande något nytt kring dem. Finalen, givetvis, kan fortfarande bli Real mot Barca, men det ser långt ut ifrån att vara klart med tanke på nuvarande form. En sak är säker, dock; den kommande miniserien mellan Tyskland - Spanien kommer vara betydligt mer intressant att följa än två överhausade, överväxta ClasicosVive la différence!

Jack Lang