Slappna av, det är bara försäsong


Jag kan inte vara den enda personen som blev förvånad av nyheterna att David Moyes, Manuel Pellegrini och Roberto Martinez alla förlorade deras första matcher i sina nya klubbar. Jag trodde inte säsongen började först i augusti.

Missförstå mig inte, jag saknar också fotboll. Jag saknar det så mycket att jag fann mig själv starta ett nytt Football Manager spel med målet att bygga om skottska landslaget på alla åldersnivåer. Sen insåg jag vad jag gjorde och grät för ett tag av vad det blivit av mig. Ja, jag är uttråkad. Men jag är inte så uttråkad att jag börjat tro att försäsongsmatcherna och dess resultat faktiskt är viktigt.

För allt jobb som går åt att arrangera dem, för alla summor som växlar händer, för alla sponsorer som signeras, för alla supportrar runtom i världen som älskar chansen att se sina hjältar på plats, här kommer en riktig mina åt er. Resultaten i försäsongsmatcher har aldrig spelat någon roll. Någonsin.

Försäsongsmatcher är, en möjlighet att springa semestern ur sina kroppar, med pauser bara för att beordra sina nya lagkamrater att ställa sig på en stol och sjunga framför alla. Det mindre timeade schemat gör att alla spelare saknar minst en spelare för antaganden i landet, förra säsongen lämnar en till hemma till rehab och agenterna och deras jobb stjäl uppmärksamheten av minst ett halvt dussin spelare till. Det är inte riktiga fotbollsmatcher, det är glorifierade träningstillfällen.

De är fantastiska för journalister, som kan resa med laget, bygga nya kontakter, fråga samma frågor om Wayne Rooney, men för alla andra är de knappt relevanta.

Även när resultaten ät förbluffande, är de fortfarande betydelselösa. Newcastles bländande 1-6 förlust mot Leyton år 2009 låg inför en säsong då de gick upp. Ja, man skulle kunna kolla på vad som hände i omklädningsrummet och argumentera för att det hade en effekt på den uppkommande säsongen, men bara om kollade riktigt nära och noga för att missa alla andra bidragande faktorer. Självklart hade Kevin Nolans trevliga invit för ovilliga spelare att packa deras väskor och lämna via närmaste fönster någon typ av effekt, men inte lika mycket effekt, som exempelvis, Newcastles djärva drag att behålla en talangfylld, tungt ersatt trupp, den sluga personmanagern Chris Hughton, det innerliga stödet av tiotusentals fans och 46 väl spelade fotbollsmatcher.

Flrra helgen, tog Moyes ut ett trött, jetlagat lag i halvform som han aldrig skulle mönstra i Premier League och han ledde dem ut på en plan med galen luftfuktighet, som även under dessa varma dagar, aldrig möter i England. I City, försöker Pellegrini fortfarande komma underfund med vem som är Scott Sinclair, ett problem som han delar med många av klubbens nya supportrar. Vad häller Martinez, han är bara på bild 3 av hans 24 sidor långa Powerpoint presentation om hur man på ett bra sätt grupperar en trebackslinje.

Matcherna betyder ingenting. De är träningssessioner, de är säljarkonferenser, de är en marknad för dyra märken att sälja in sig. Så kan alla lugna sig? Om ni verkligen behöver något att göra, varför inte rekommendera mig någon bra försvarare från Skottland under 19 år...

Läs mer från Iain Macintosh här