Hawk-eye har förbättrat tennis och kommer vara bra för fotbollen också


Hawk-eye. Det har varit med i professionell tennis i endast sju år och är redan en populär inrättelse. Om allt går enligt plan kan det lika snabbt bli en populär tillgång i Premier League fotboll också.

Ja, bollspårningssystemet har sina kritikes, och det är aldirg 100 procent perfekt. Men om man kollar på den extra spänningen och dimensionerna det redan har infört till tennisen, bör dess följder kunna krydda andra sporter på liknande sätt.

Dess största tillgång är förväntan. Om du någonsin suttit på courtside när två toppspelare når klimax i en tuff match bara för att ta till domen från Hawk-eye vid matchpoäng, då vet du exakt hur upphetsande den förväntan kan bli.

Ta Andy Murray mot Jo-Wilfried Tsonga i deras 2012 års Wimbledon semifinal som exempel.

Tsonga servar, en matchpoäng från förlust, Murray slår tillbaka en forehand och hemmapubliken spricker när de tror att deras kille blivit den första britten att nå en Wimbledon final sedan 1938.

Men vänta. Domaren dömer Murrays slag utanför. Så vad gör den djärva skotten? Han frågar efter Hawk-eye att kliva in.

Lika väl. Videogranskningen visar att hans retur var inne (precis) och, efter en nagelbitande väntan, kunde hemmapubliken fira segern ännu en gång. (Klipp: sista poängen startar 2,20 in i klippet).

Hawk-eye har kommit med andra förbättringar också. Det tvingar domarna att var amer alert. Även efter en blöt lunch, är risken mindre att de slumrar till med risk att bli förnedrade av en dator.

De långa argumenten över huruvida bollen var inne är borta sen länge. Självklart finns det fans – framförallt de som gillar McEnroe – som kanske saknar de duellerna. Men majoriteten av åskådare är glada att låta snabba elektroniska beslut ersätta ett långsamt mänskligt sådant.

Hawk-eye har kanske ändrat taktiken i tennis också. Och det till det bättre.

Säkra på att en dator kommer ge säkra beslut, är spelare i dag mer troliga att använda sin skicklighet till att sikta längre ut på planen. Resultatet av tennisen – med hårda slag mot sid- och baklinjer – är betydligt mer dynamiskt.

Så kommer fotbollens Premier League se liknande förmåner från Hawk-eye? (Eller Goal Decision System, som det officiellt heter.)

Det tar säkerligen bort en del press från domaren. Nu slipper han möta 11 arga spelare efter att ha ogiltigförklarat ett mål. Bara att kalla in GDS.

Men det Premier League fans kommer tjäna mest på är alla de oändliga timmar de lägger på (och ultimat olösbara) diskussioner på puben.

Tänk bara hur många månader som har spenderats att diskutera huruvida Geoff Hursts mål i VM 1996 verkligen var förbi linjen.

Eller hur mycket spott och ilska som flugit runt efter Frank Lampards nekade mål i 2010 års VM.

Detta är ultimat vad Hawk-eye ger till mänskligheten.