Gör dig redo för återkomsten av Drogba


Många kan inte stå ut med Didier Drogba. Hans överlägsna arrogans, hans fega filmande och hans patetiska vredesutbrott är inte vad fansen tittar efter hos sina sporthjältar. Faktum är att han länge varit ansiktet av vad som är fel med modern fotboll.

Överbetald, bortskämd, uppblåst och, som det tycks, tåillåten att gå fram helt okontrollerat. För 50 år sedan skulle han ha fått en klädnypa i örat, för 40 år sedan skulle det ha varit ett steg från Billy Bremner och för 20 år sedan skulle Vinnie Jones ha klämt sönder hans pungkulor.

Och under tiden tv-repriser och domare hade hållit sig utanför, hade tippare, förståsigpåare och huvudpersoner slagits för fullt om det. Men dessa dagar är över för länge sedan.

Faktum är att begreppet fotboll som mannens sport i huvudsak dog när Roy Keane slog sönder Alf-Inge Haalands knä i tusen bitar och sedan skröt om det i sin bästsäljande självbiografi.

Men ett slut på den professionella fotbollsspelarens syn på sig själv – som den ärade mannens oskrivna uppförandekod – var inte nödvändigtvis något dåligt. Kulmen av det förra århundradet innehöll också andra, betydligt bättre, saker. 

Till exempel en bättre fotboll med en ökad djup och styrka inom toppskikten som är kännetecknat av ett levande varumärke av snabb, offensiv, fotboll spelad av en kontantrik generation av superstjärnor från världens alla hörn. Som följd av det har varumärket spridits som en eld över hela planeten.

Bakom succén av vår massivt exporterade fotbollsprodukt är inte bara en ny våg av multinationella, multimiljonärer till spelare utan ett fräscht, innovativt varumärke av taktiska ideologier. När ”four-four-f**cking-two” kanske fungerade ei Mike Bassetts fiktiva värld, hade det knappast klarat cutten i 2000-talets verkliga coachingutveckling.

Och det är här Monsieur Drogba kommer in i bilden. Med sin imponerande närvaro och sin dynamiska kraft har Chelseas temprementsfulle tidigare talesman stormat fram som prototypen av dagens centerforward.

I ett modernt system som spelas i fem faser över planen i stället för det traditionella backlinje, mittfält och forwards, är en mångfassetterad frontman integrerad. Nuförtiden bygger inte dupertaktiker sina lag runt en playmaker, utan nuförtiden är nyckelspelaren han på topp.

Oavsett om ditt lag ställer upp med den konservativa 4-5-1, den expansivt breda 3-6-1, julgranen 4-3-2-1 eller världsfotbollens senaste trend: 4-2-3-1, delar alla en gemensam nämnare – allt förlitar sig på en ensam striker som är bred i sina kunskaper. Med andra ord, allt förlitar sig på Drogba.

Ben Cove